En samling medelålders män, en välfylld kyl, ett antal verktyg och några motorblock och bra musik. Svårare än så är det inte att skapa magi. Och det är precis det som vi är så bra på.
Vi som var på plats fick följa Antons jakt på bakaxelmysteriet och Crispin som utvecklade sin alldeles egna mekteknik som bland annat innefattar kokplattor. Tobias R mekade scooter av annat märke och vi andra delade frikostigt med oss av goda råd. Jag menar det är ju så enkelt när man står med en kall öl i nypan och nån sitter och vrider och vänder på ännu en SILimport med katastrofal passform. Olycksbröder, brothers in crime, you name it. Men att känna denna samhörighet är kanske vad allt det här egentligen handlar om.
Kvällen fortsatte med prisutdelning. Den numera ganska praktfulla bucklan ” Årets ras/vurpa gick till den icke närvarande ScooterMike. Han får priset för sin envisa kamp med blåset. Förra säsongen tillbringade Mike den mesta tiden på knä. Grattis Mike! Bucklan är din det närmsta året.
Sen var det ett pris som inte heller det kunde delas ut eftersom pristagaren inte var närvarande. Priset till Årets Scooterist ( Och med det menas den medlem som åkt mest och längst under säsongen ) går till näste engelsman. Grattis Jason, du var ta mig fan överallt förra säsongen.
Ytterligare ett pris var tänkt att gå till ”Årets Montör”. Ett ärofyllt pris som ska gå till den medlem som renoverat en lambretta med stil och klass. Tyvärr så var det ett mellanår förra året. Så vitt jag vet så är det ingen som gjort nåt särskilt i garaget. ( hoppas verkligen jag inte missat nån…)
Klubben har köpt in scooter techniques DVD. Det finns ett par skivor som går att låna. Se forumet.
Efter ytterligare mekande så var det plötsligt tomt i kylen varpå vi traskade vidare mot Pet Sounds Bar, där fd scooterister höll klubb.
Sammanfattningsvis så var det ännu en grymt kul kväll med det bästa sällskapet man kan tänka sig.
