Att vi skulle komma iväg redan tidigt på lördag förmiddag verkade ganska osannolikt då delar av gänget gick på lokal kvällen innan. Men strax efter halv tio satt vi tre fikasugna utanför Hornstulls mjölkbar där vi bestämt träff. Dom hade lovat att öppna tidigare för vår skull.
Davids gröngröna lammy och Görans(Ssc) röda vepsa och min vita Li sken tillsammans i den varma höstsolen som annars bara den Italienska flaggan gör. En snabb fika och genomgång av färdplanen som david styrt upp. Min gasvajer hoppade ur , som den skulle göra med jämna mellanrum hela helgen, men snart var vi iväg.
Huddingevägen söderut och via tumba kom vi ut på den finfina vägen från Grödinge till färjeläget vid Mörkö. Det var lite trafik så vi stod på bra på den kurviga och relativt nyasfalterade vägen. Jävligt kul körning, så vi var på utmärkt humör. Inte ens hojåkarnas moppekommentarer på färjan fick oss ur balans. Efter Mörkö tog vi kustvägen ner mot Trosa. Solen bara sken och vi låg och mös i 70-80 knyck. Färden gick vidare via Studsvik in mot Nyköping och efter en hastig, väldigt hastig, lunch bar det av mot Nävekvarn och sen vidare på en fantastiskt kurvig och smal väg mot Kvarsebo. Nere vid färjeläget väntade Norrköpings stolta scooterister. Vi hann inte mer än hälsa på varandra innan det var dags att rulla på färjan. Vi var nu dryga 10 stycken scootrar och som vanligt gjorde allmänheten stora ögon. Det gick inte att undgå dom beundrande blickarna och kommentarerna.
Framme på Vikbolandet tog dom täten och efter en kort bit på grus kom vi ut på ännu en härlig landsväg. Efterhand närmade vi oss Norrköping och gjorde en magnifik entre. Uppställning på ett torg utanför Café Fräcka Fröken. Efter fikat blev det rundtur i stan. Norrköping är inte så stort så det det blev några varv.
Vårt vandrarhem låg strax utanför stan. Det visade sig vara några gamla baracker, sannolikt från tiden runt andra världskriget. En av oss började hallucinera och pratade om halvnakna nymfer som han sett i korridoren. Vi lyckades lugna honom och började sen röra oss inåt stan.> Med varsin hämtpizza kom vi hem till Jensa som hade kalas i sin osannolikt inredda lägenhet. Bra musik och trevligt sällskap. Efter det att vi druckit ett par liter folköl var kände vi att vi skulle behöva något starkare. Rogga , en av norrping killarna, ville visa oss stans uteliv så vi hela gänget gick vidare.
Första stället visade sig vara en blandning av ålandsbåt och Grand Garbo. Nästa ställe hade bättre musik men betydligt yngre publik, vilket fick vår yngste deltagare att skina upp. Göran och jag kände att åldern tog ut sin rätt. Lyckades mot alla odds hitta hem. David hade mycket att berätta när han ramlade in på rummet senare. Klockan 11.00 satt vi till vår förvåning på våra scootrar, beredda på ännu en härliga dag ute på vägarna.
Allt flöt på bra. Det gick riktigt bra, ända tills det började gå dåligt. Då gick det plötsligt inte alls. Min baktrumma blev väldigt varm och muttern ville inte vara med längre. Dom splines som tidigare suttit där var nu bara en hög flis. Men Kolmården är ju så fint, och tänk om det hade hänt när du körde själv och du har ju tur att inte motorn har rasat och liknande trösterika ord från mina scootervänner hjälpte liksom inte. Nåväl det var ju tur att david hade sina släktingar i närheten som råkade ha ett släp just idag.
Vi blev bjudna på en härlig lunch hemma hos Davids föräldrar. Efter det skjutsade Göran in till nyköping. Jag köpte tågbiljetter och kände trots allt lite avundsjuka när grabbarna gasade iväg. Dom lär ha stått på ordentligt och tog samma väg tillbaka över Mörkö.
Det har varit en riktigt fin helg och vi pratar om att göra om det ( förutom raset alltså ) till våren.
