Efter en lugn nattresa från Göteborg tog vi Autobahn från Kiel till Hamburg och styrde sen över till alldeles utmärkta och mestadels mycket glestrafikerade Bundesstrassen genom Tyskland.
Vi var på väg mot Spanien och årets upplaga av EuroLambretta i soliga varma Asturien på den spanska nordkusten.
Ett avsntt av Pyrenéerna från sydsidan.
Vi, dvs Bosse och Eva i VW-transportern med Lambrettan (Servettan) och övriga nödvändigheter där bak i skåpet hade startat hemifrån Södertälje redan den 1 juni för att i lugnt tempo göra resan utan stressfaktorer.
Själva iden med sådana här träffar är ju naturligtvis att köra hela vägen på två hjul och låta själva åkandet bli en del av äventyret, men med ålderns rätt… hrrrm, så har jag på senare år valt den bekväma metoden och lastar hojen och sällskapet i bilen.
Efter en övernattning i närheten av Heidelberg gick färden vidare och så småningom in i Frankrike.
När jag efter nästa övernattning på ett idylliskt värdshus i Frankrike backade ut bilen från en häcknära nattuppställning fanns en stor kladdig oljepöl just under motorn! Ve och fasa …. men motorn visade sig vara torr på undersidan och oljan uppenbarligen från en tidigare parkeringsgäst. Phu!
Efter ytterligare några nätter i Frankrike bar det av upp i Pyrenéerena till minilandet Andorra.
Varför vete håken, men naturen är vacker och lämpligaste vägen gick sas förbi. Men för varje besök i landet tycker jag attraktionskraften minskar och inte ens de tullfria varorna som sprit och cigaretter är längre särskilt billiga. Och vad ska man med sådana fördärvligheter till? Eva lyckades dock hitta en åtråvärd väldoft vid parfymdisken i det stora och exklusiva varuhuset Pyrénées.
Vi körde så vidare västerut med de pampiga Pyrenéerna norr om oss. Vädret hade under hela resan varit helt okey, lagom temperatur och sol i avvägda mängder. När vi så vände näsan mot norr för att via några pass korsa bergskedjan och få skåda ut över Biscayabukten började molnen tätna.
Och så blev det regn. Och regn. Och regn.
Själva träffen var förlagd till en modern och välutrustad campingplats med butik, restaurang och en tvättstuga med torkrum(!) i utkanten av Gijon. Tältplatserna låg på anpassade etager och ett antal stugor fanns också. Jag hade i mycket god tid lyckats boka en. Vilken lycka att få bo torrt och varmt.
regn, regn, regn
För regnet upphörde inte på de fem dagar vi vistades där.
Över ett tusen deltagare från 17 nationer, varav mer än fyrahundra engelsmän, höll ändå humöret på toppen och arrangemanget var mycket välplanerat och proffsigt genomfört.
Visst är det kul med den stora uppslutningen som tycks öka år från år och att få möjligheten att träffa nya och gamla Lambrettavänner, men på något sätt blir det för stort och det gemyt som kan upplevas när kanske 5-600 sluter upp och man kan umgås lite mera familjärt kommer nu i skymundan.
Sverige representerades även av skånepågarna Olof, Mamba och Martin som kört mer eller mindre non-stop, tre i framsätet på ett Nissanskåp med tre Lambrettor inknödda där bak.
De var optimistiska och lastade ur för att köra och tanka. Efter 7 kilometer t.o.r och totalt genomblöta gav de upp. Min hoj kom aldrig ner på spansk mark överhuvudtaget. Fegt? Kanske. Snopet! Ja.
Tänk om vädret varit på arrangörernas sida. Något värre hade man inte upplevt här på 42 år!
Ride-out och Servetta-utställning
Start för lördagens ride-out i pampig miljö.
Lördagens ride-out som startade på innergården till ett pampigt propagandabygge från Frankotiden, nu inrymmande universitet och konsthallar, där f.ö. en magnifik utställning av alla olika modeller av Spanien-tillverkade Lambrettor-Servettor ordnats av den spanska klubben, blev en rätt avslagen historia i ösregn med knappt 200 tappra deltagare på två hjul och ytterligare några i bil. Hemresan fick kortas av då en väg och en bro spolats bort av vattenmassorna.
Katastrof. Ja, i vart fall för arrangörerna som ändå fick många tröstens ord av deltagarna som ju helt naturligt insåg att vädret inte låg i arrangörernas makt att påverka.
Asturiens nationaldryck, cider, hade promotats kraftigt i förväg. Kanske just därför tyckte jag inte det motsvarade förväntningarna. Gott men inte märkvärdigt. Dock fick jag i efterhand lära mig att det skulle serveras med lååång stråle mellan flaska och glas vilket jag alltså missade.
En utställning av alla spansktillverkade Servettor
Hemresan gick till en början utmed Atlantkusten och nu blev vädret bättre för varje kilometer vi körde mot öster. Från franska gränsen drog vi norrut mot Bretagne i allt soligare och varmare väder. Några avslutande dagar i Frankrike och i tyska Pfalz gav ändå många positiva intryck av denna resa .
I allt var vi borta i dryga tre veckor men kunde ändå göra vår vanliga semesterresa lite senare i Juli. Fast det är ju, som det heter, en helt annan historia. Att slippa känna tidspress och att inte behöva nyttja ordinarie semesterdagar för en sådan här resa är ju en av de största fördelarna med ”lediga måndagar” som vi ju båda åtnjuter numera.
Irland 2011
Nu är siktet inställt på Irland som står som värd för 2011 års EuroLambretta. Killarney på sydvästra delen av ön är målet och tyvärr är det midsommarhelgen (24-26 juni) som ryker.
Det finns flera vägar som leder dit över haven. Förutom den klassiska vägen mellan Esbjerg och Harwich och sedan någon av färjorna till Irland så kan man åka via Roscoff eller Cherbourg i Frankrike direkt till Cork eller Rosslare på Irland.
Mer om detta följer.
Bo Martin
Kommande EuroLambretta arrangemang:
2011 Irland
2012 Belgien
2013 Frankrike
2014 Schweiz
2015 Österrike
2016 Tyskland
”På kö” utan ordningsföljd står sedan Italien, Polen, Portugal och inte minst Spanien som snarast vill göra ett nytt försök. Denna gång med bättre väder!
