Euro-Lambretta Jamboree Düren
Tyskland 11-13 Juni 1999
Joakim, Bo, LCSTHLM
Detta år inbjöd Lambretta Club Deutschland till den internationella Lambretta träffen. Representanter från Lambretta club Stockholm fanns givetvis på plats för att hålla den svenska fanan högt. Träffen hölls i staden Düren som ligger mellan Aachen och Köln nära gränsen till Belgien. Fredag den 11 Juni För de scooterister som redan anlänt på fredag förmiddag arrangerade värdklubben en liten utflykt med små grupper till ” Felsenquell” bryggerimuseum i den pittoreska medeltidsstaden Monschau ca. tre-fyra mil från Düren. Det blev en lång (sam) resa dit, mycket beroende på en gammal C-modell som knappt orkade uppför stigningarna samt diverse tvärstopp och tankningar.
Museet var intressant, korv och osttallrik serverades och tyskt öl tappades upp. Då guiderna från LCD var tvungna att hämta nästa grupp och Bosse visade sig känna till vägen tillbaka till Düren blev det upp till honom att lotsa hem den lilla gruppen. Med några smärre förluster ( dock ej den sega C- modellen som uppenbarligen styrkts av besöket på museet och nu pinnade på bra) så kom den lilla gruppen åter till Düren på mindre än halva tiden som utresan tagit. Ungefär vid denna tidpunkt anlände jag själv med tåget till Düren Hbf varifrån jag ringde till in klubbkompis för att se om han kunde plocka upp mig. Efter många signaler svarade en halvstressad röst. Det visade sig att Bosse stoppade hela kolonnen på cirka 25 scootrar för att kunna svara. ( Inser nu att mitt telefonsamtal var en av anledningarna till att utflykten tog tid)
Efter att ha sammanstrålat med Bosse tog vi oss till festområdet som var beläget på en campingplats med viss sjöutsikt. Själva tältområdet var omgärdat av tätt buskage vilket gav en lite instängd känsla men området låg avsides från all bebyggelse och risken för att festligheterna skulle störa någon lyhörd tysk var minimal. Checkade in vid entrétältet och fick min lilla prylpåse som bestod av matkuponger för frukost, lunch och middag, en plånbok med tryck och en T-shirt. Campingen började fyllas på med tält och scootrarna anlände i jämn ström. Festplatsen dominerades av ett stort öltält. För er som inte varit på ett tyskt ”run” kan tilläggas att detta brukar vara standard. Man hyr in ett gigantiskt festtält som innehåller bar, dansgolv, scen, matsal och ibland även utställningsyta för customshow, allt i ett. Började med att besöka tältets viktigaste funktion för att få en ”Pils”. Ölbiljetterna köptes i en separat kassa vid tältentrén och kunde lösas in vid baren. Givetvis var dessa biljetter i miniformat vilket gjorde att man slarvade bort dom med jämna mellanrum. ( På morgonen hittade man givetvis nämnda biljetter igen men suget efter öl är inte så stort klockan 07.00)
Utrustade med varsin dryck flanerade Bosse och jag genom området. Försäljningsstånd började byggas upp med ett lite annorlunda och uppfriskande utbud än det man är van vid. En firma från Belgien ( eller om det nu var Frankrike?) sålde en mängd fina originaltillbehör bl.a. kromade tutkåpor, fotpinnar och kofångare. Nytt och begagnat. Visserligen inte så billigt men mycket stilrent. Ett av Tysklands ledande företag inom scooter- och race-innovationer ”Scooter Center Köln ” bjöd på ett lite modernare utbud och visade upp en av sina senast skapelser. En vattenkyld monstermaskin med bl.a. aluminiumram, hydraulisk broms och koppling samt en 39 mm VHSB Dell´orto förgasare. Uppmätta 8.400 varv på 4 växeln gör att denna maskin, med 52,5 hästar, kommer upp i en hastighet på runda 200 km /h.
De Italienska återförsäljare gjorde som man ibland gör i sydliga länder när man har något till salu. Man slänger helt sonika ut lite delar på en presenning. En makaber blandning av gamla rostiga reservdelar som man med bästa vilja inte kunde finna någon användning för, förutom kanske en sidovagns-upphängning, givetvis till fantasipris och därmed ointressant.
Kvällen kom igång med Ska-band på scenen och ölfaten tömdes i takt med musiken. För att förena nytta med nöje for Bosse och jag iväg med representanter från de nationella Lambretta klubbarna till en närbelägen restaurang för mer interna diskussioner.
Lördag den 12 juni
Klev upp relativt tidigt. Nu var det dags för frukost. Denna var mycket riklig och gav en bra start på dagen. På det fåtal besökare som var vakna kunde man observera att en lång scooterresa i kombination med stort alkoholintag kort därpå, ej är att rekommendera. Framåt förmiddagen började molnen spricka upp och plötsligt badade hela festområdet i strålande solsken. Det för Ruhrområdet så typiska diset försvann och jackor och tröjor for all världens väg. De nationella klubbarna började nu bygga upp sina försäljningsstånd och det blev dags att botanisera bland ännu fler T-shirts, modeller, pins och div. udda artiklar. En liten besvikelse var att det ej hade tagits fram någon speciell pin för årets Jamboree utan man fick nöja sig med en svart-vit, svårläslig badge som delades ut vid entrén. Hittade lite intressanta affischer och tröjor samt gamla original pins och Bosse fick med sig en mycket välgjord metallmodell av en DL 200 streetracer, dyr men fin. Som vanligt på stora träffar – dyrt som synden, men härligt att köpa med sig. Klockan närmade sig elva och ett avspärrat område började fyllas med deltagarna för Custom Show. En otrolig blandning av fantastiskt renoverade maskiner radades upp. Detta år tycktes modellerna D och Ld vara dominerande. Detta kan bero på närheten till Frankrike där bl.a. Ld modellerna licenstillverkades en viss tid. Om man tittar noga på framsköldens emblem så står tillverkningsorten, staden Troyes angiven. Vid en snabb titt så kan ursprunget fastställas genom att jämföra ”lufthålen” på sidkåpornas bakre del. Innocenti-modellerna har som regel ovalt hål med galler, de franska modellerna har två runda hål bredvid varann. Till årets träff hade arrangörerna lyckats få tag på en uppsågad Li serie 3. En av många visningsmodeller som Innocenti tillverkade i marknadsföring och utbildningssyfte.
Vid ett-tiden var det så dags för alla deltagare att rulla iväg på den ”Stora Utfärden”. Målet var tänkt att bli ”Marktplatz” framför det ståtliga rådhuset i Aachen. Men så bara några dagar före evenemanget, kom tillståndsenheten ( i Tyskland måste man ha tillstånd till det mesta) på, att Lambrettan ju har motor och därmed klassas som motorfordon…. Och på torget framför rådhuset är det absolut inte tillåtet att framföra motorfordon, så det blev tvärstopp från tillståndsenheten. Att det sedan på söndag hölls politisk debatt med TV-inspelningar och högtalarbilar mitt på torget är ju en helt annan sak (politiska debatter är dom visserligen mer kända för, oftast från sydtyska ölhallar!) Utflykten gick nu istället genom ett omväxlande landskap, genom små byar och större samhällen till staden Nideggen, som domineras av en imponerande borg högt ovan den kringliggande bebyggelsen. Här blev det glass- och drickapaus dock ingen slottsvisning eller andra kulturella övninga
Då Bosse missat starten för den gemensamma utfärden från Düren, fick han nu leva upp till sitt, av det Italienska gänget givna namnet, ”Diablo Rosso”. Som gammal van kartläsare lyckades han efter bara några mils ivrigt gasande hinna upp kortegen, köra förbi, och klara av bedriften att komma först in på slottsparkeringen. ” Hade ju liksom tempot i kroppen” som den röda djävulen senare förklarade sitt tilltag med. (Bosse kör med röd hjälm, rött skinnställ och gasar på en röd 200) Hemfärden var avklarad på en halvtimma och hela utfärden leddes av en grön/vit polisbil med blåljus och tidvis påslagen siren. Polisen dirigerade skickligt några av värdklubbens funktionärer att stoppa annan trafik i större korsningar. Dom for som skottspolar och det hela sköttes med stor precision och verkade väl inövat – vilket det inte var !
Kvällens ”galamiddag” avåts i god stämning och föregicks av en lottning om i vilken ordning de olika ländernas deltagare skulle få hämta sin mat, vilket gjorde att det hela flöt mycket smidigt. ”Ordnung muss sein” som tysken säger. Därefter fortsatte det hela med prisutdelning i klasser som: kört längst (Rom), att vara äldst (Bosse?), störste entusiasten (Bosse igen?) snyggaste scooter etc. Hälsningar och artigheter från deltagande nationer utbyttes. Från Sverige gav vi värdklubben en liten hälsning i form av en älg. Givetvis en något förminskad version. Tyskarnas älgfixering har ju stärkts en hel del efter det kända älgtestet som vi utsatte deras Mercedes för. Sedan blev det full fart på dansgolvet och party in på småtimmarna.
Söndag den 13 Juni
Söndagens övningar i form av utannonserad gymkhana blev aldrig av. Det var först lite olika bud om när det skulle dra igång och många dröjde sig kvar. Andra packade tidigt och bröt upp, varför luften på något vis bara gick ur det hela. Synd.
Helhetsintrycket blir ändå fullt godkänt. Ett lugnt och avstressat arrangemang som genomfördes i vart fall till största delen enligt programmet. Något deltagarrekord blev det inte, dock ger även fyrahundra Lambrettor, som kickar igång samtidigt för att dra iväg på utflykt ett massivt, i tvåtaktsrök inhöljt intryck. Nästa års Euro-Lambretta blir säkert en riktig höjdare när Engelsmännen står för ett fyra dagars evenemang bara fem mil från Newcastle. För oss svenskar oförskämt nära då vi har en direktfärja från Göteborg. Då ni!
