Det var som vanligt, mötesplatsen avslöjades sent in på lördagen. Det var hemligt handslag och tjena, tjena. Oops en Vespa, sen iväg.
Jag körde först, inte nödvändigtvis för min prestanda. Det gick norrut till Danderyds sjukhus där skulle vi invänta Jocke som var bilburen visade det sig.
—Mina Prince charles har lossnat, måste rensa, måste fila, måste pilla, pilla. Kolven har böjt sig… ni vet, följ mig. Nä förresten jag tar den här TV 175:an. Du tar bilen och kommer efter.
Det var alltså Piff, ja eller Puff som blev av med hojen. Tjoff iväg genom Danderyd. Sen allt dimma. Jocke mumlar om att hålla avstånd och om grus på vägen. Skogen, den djupa mörka skogen och dess slingriga enfiliga väg i flera mil. Siwert Öholm försvann i ett ilsket knatter. Piff och Puff gjorde skäl för de nyvunna körkorten. Göran Kropps Vespa fanns där någonstans bakom mig, jag anade hans närvaro. Alla körde fel. Alla utom jocke (Jocke hade förresten skojsat till det med en pornomustasch i ansiktet). Jocke var borta. Siwert blev ledsen. Gruppkram, samtidigt som telefonen ringer. Jocke! Jävlar vad vi blev glada där vi stod övergivna vid vägkanten. Vi vände och där stod han intill bilen sådär nonchalant som bara Jocke kan stå. Glädjetårar och kramar. -Vi visste det hela tiden att du bara skojade med oss sa Piff och Puff i munnen på varandra, Göran Kropp gjorde pirohuetter med vepsan,? venspan? väspan?…
–Killar, nu gäller det, nu jävlar ska vi visa dom! sa Jocke.
–Ja för fan… Burnout, burnout! skanderade vi mitt i villaområdet. Nyfikna tonårsflickor kråmade sig runt våra maskiner. Bandanadax sa Jocke och hoppade in i Cittran och fräste iväg med en rivstart. Vi andra stegrade våra italienska fullblod och följde efter. Siwert plockade skägget rent från flatlöss, tonårstjejer ni vet.
Samlade tätt bakom Jockes bil kryssade vi oss fram genom Roslagens regnskogar.
Här är det, sa Jocke.
– Parkera där borta och bär er packning till den platsen klockan 12. Ni två hjälper mig att bära utrustning från bilen. Siwert och Göran Kropp, ni två sätter igång att göra upp eld. Fredrik räknar ut brinntid för den ved som ligger där (Jocke pekar med handen) klockan 10. Vi behöver bärhjälp här! Piff tillskyndar med sin DL –en synnerligen praktiskt produkt den här nedfällbara lambrettapakethållaren säger han när en femtiokilos stock tynger ned scooterns främre del.
–Det gör inget att det blev en stor buckla i min bensköld, försäkrade Piff, det är bara roligt att hjälpa till med den stora tunga stocken.
Vi gjorde upp eld och tog fram vår medhavda matsäck. Piff och Puff dukade fram vad som närmast kan beskrivas som ett smörgåsbord. Vi andra, vi som hade nöjt oss med korv blev avundsjuka.
–Ge mig biffen din jävla Lambrettabög, sa Tomas. Snabbt nöp han åt sig av Puffs mörbit och sprang till skogs. Ta en av mina vegoburgare istället, erbjöd sig Siwert som hade blivit skrämd av stämningen. Tysta åt vi vad som fanns kvar. Från skogen hörde vi Tomas kämpa med ringmuskulaturen för att bli av med mörbiten.
Marcello och Jonas dyker upp i skogen i varsin bil. Oss lurar dom inte, dom hade gjort något där i skogen. Vi kände det på oss, därför Marcello inte hade med sig sin flytring och Jonas var allt för noga med att få oss uppmärksamma på ölen som han bar på. Fast det är klart, dom får göra vad dom vill, det är ju bra killar.
–Det är hemskt vad det kliar i skägget säger Siwert, jävla tonårsbrudar, ge mig tändvätskan. Här kan ni med egna ögon se vad som fångades på bild när Siwert gör oss aldeles imponerade.
Sen sov vi, sen vaknade vi sen gjorde vi burnout i Piff och Puffs tält sen hade Puff fått skit i fuggen, sen åt vi frukost hos Jocke. Ja sen for vi hemmåt. En toppenhelg helt enkelt.
Vi som deltog var: Fredrik Sandström – som mig själv, Fredrik C – som Piff, Oskar – som Puff, Marcello – som Jonas, David – som Siwert Öholm, Tomas – som väässpatomas, Jonas – som Marcello och Jocke som jocke.
