Så var det dags för Lambretta Club Stockholms nu så gott som traditionsenliga tur till Åland igen. Det var ett ovanligt stort gäng, förstärkt av såväl andra klubbar (kanske främst våra vänner i Stockholm Mods Scooter Club) som diverse scooterister från alla landets hörn som möttes upp vid färjehamnen i Kapellskär på morgonen lördagen den 29:e Maj. Föga anade deltagarna då de gav sig av på morgonen att resan dit skulle utveckla sig till någon slags scooterpastich på Agatha Christies klassiska roman “Och så var de bara en”. Antalet scootrar som tog sig hela vägen fram till färjan var nämligen betydligt färre än antalet som gav sig iväg på morgonen. En efter en gav de upp och en snabb sammanräkning då vi väl tagit oss ombord och satt och myste i färjans cafeteria gav att hela fem (!) Lambrettor rasat ihop på den korta ditresan. Somliga under mer dramatiska omständigheter än andra.
Då samtliga inblandade klarat sig med endast mindre skador (förutom kanske i vissa fall en smula sårad stolthet) var stämningen ändå ganska god när vi väl anledde till Mariehamn och installerade oss på hotellet. Där placerade sig somliga på parkeringen för att ägna lite tid åt sina rasade scootrar, medan de flesta andra gjorde sig i ordning för en liten rideout. Det blev en lagom kort tur genom det Åländska landskapet, komplett med vackert kustlandskap, mysiga kringelikrokvägar, en fin hamnplats att mingla vid en stund och vackert väder, innan vi körde tillbaka hotellet för att ägna oss åt det viktiga: samkväm.
Efter att ha spritt ut sig över Mariehamn i jakt på mat (och kanske även något att dricka) sammanstrålade vi framåt tidig kväll vid hotellbaren där vi ordnat tillåtelse att koppla in en iPod för att få lyssna till lite vettig musik under den fortsatta kvällen — vi hade nämligen lärt oss vår läxa efter senaste gången vi begav oss till Åland, då vi på något outgrundligt sätt hamnade på en rockbar där vi fick höra coverbandet Made In Thailand bränna av rocklassiker efter rockklassiker, då och då med en kort paus under vilka bartendern satte på en samlingskiva med…rockklassiker. En smula underhållande, javisst — men inget vi ville uppleva igen, därför hade vi tagit det säkra före det osäkra och sett till att säkra musiken denna gång. Trodde vi. Vi var nämligen inte medvetna om att hotellbaren även hade en trubadur som var ytterst förtjust i sitt jobb. Så förtjust att han faktiskt helst inte ville gå av scenen överhuvudtaget. Alltså blev det inte fullt så mycket tid med vår iPod rullandes i baren som vi ville. Istället fick vi festa loss till härliga trubadurversioner av allt från Creedence till Magnus Uggla, samt lyssna till herr Trubadurens skämt om oss i “moppeklubben”. Kanske inte riktigt vad vi tänkt oss, men i sann scooteristanda gjorde vi det bästa av situationen och såg till att ha så roligt vi kunde ändå.
Vissa hade, som sig bör, roligare än andra och det var ett ganska trött gäng som tog sig ned till färjan på söndagsförmiddagen för att spendera färden tillbaks till det svenska fastlandet på soldäck, drickandes kaffe och mumsandes räkmoackor med alldeles för mycket majonäs.
Väl återkomna till Kapellskär for vi hemåt åt våra olika håll. Somliga i grupp, somliga solo och somliga med släp. Trötta, glada och nöjda efter ytterligare en bra helg på Åland med den kanske bästa scooterklubben i landet.
Ett stort tack till alla som var med, och i synnerhet till David L och Jonas M som arrangerade det som behövde arrangeras.
Den som vill se bilder från helgen hittar fler här.
/Ronnie
Ett svar
Håll kontakt med konversationen, prenumerera på RSS feeden för kommentarer till denna post.
Fortsätter diskussionen