Euro-Lambretta Jamboree Gijon Spanien 2010

Efter en lugn natt­resa från Göte­borg tog vi Auto­bahn från Kiel till Ham­burg och styrde sen över till all­de­les utmärkta och mesta­dels myc­ket  glestra­fi­ke­rade Bun­desstras­sen genom Tyskland.

Vi var på väg mot Spa­nien och årets upp­laga av Euro­Lam­bretta i soliga varma Astu­rien på den  spanska nordkusten.

Vi, dvs  Bosse och Eva i VW-transportern med Lam­bret­tan (Ser­vet­tan) och övriga nöd­vän­dig­he­ter där bak i skå­pet hade star­tat hem­i­från Söder­tälje redan den 1 juni för att i lugnt tempo göra resan utan stressfaktorer.

Själva iden med sådana här träf­far är ju natur­ligt­vis att köra hela vägen på två hjul och låta själva åkan­det bli en del av även­ty­ret, men med ålderns rätt… hrrrm, så har jag på senare år valt den bekväma meto­den och las­tar hojen och säll­ska­pet i bilen.

Efter en över­natt­ning i när­he­ten av Hei­del­berg gick fär­den vidare och så små­ningom in i Frankrike.

När jag efter nästa över­natt­ning på ett idyl­liskt värds­hus i Frank­rike bac­kade ut bilen från en häck­nära nat­tupp­ställ­ning fanns en stor klad­dig oljepöl just under motorn!  Ve och fasa ….  men motorn visade   sig vara torr på under­si­dan och oljan uppen­bar­li­gen från en tidi­gare par­ke­rings­gäst. Phu!

Efter ytter­li­gare några nät­ter i Frank­rike bar det av upp i Pyrené­e­rena till mini­lan­det Andorra.

Var­för vete håken, men natu­ren är vac­ker och lämp­li­gaste vägen gick sas förbi. Men för varje besök i lan­det tyc­ker jag attrak­tions­kraf­ten mins­kar och inte ens de tull­fria varorna som sprit och ciga­ret­ter är längre sär­skilt bil­liga. Och vad ska man med sådana för­därv­lig­he­ter till?   Eva lyc­ka­des dock hitta en åtrå­värd väl­doft vid par­fymdis­ken i det stora och exklu­siva varu­hu­set Pyrénées.

Vi körde så vidare väs­terut med de pam­piga Pyrené­erna norr om oss. Väd­ret hade under hela resan varit helt okey, lagom tem­pe­ra­tur och sol i avvägda mäng­der. När vi så vände näsan mot norr för att   via några pass korsa bergs­ked­jan och få skåda ut över Biscay­a­buk­ten bör­jade mol­nen tätna.

Och så blev det regn. Och regn. Och regn.

Själva träf­fen var för­lagd till en modern och väl­ut­rus­tad cam­ping­plats med butik, restau­rang och en tvätt­stuga med tork­rum(!) i utkan­ten av Gijon. Tält­plat­serna låg på anpas­sade eta­ger och ett antal stu­gor fanns också. Jag hade i myc­ket god tid lyc­kats boka en. Vil­ken lycka att få bo torrt och varmt.

För reg­net upp­hörde inte på de fem dagar vi vis­ta­des där.

Över ett tusen del­ta­gare från 17 natio­ner, varav mer än fyra­hundra eng­els­män, höll ändå humö­ret på top­pen och arrange­manget var myc­ket väl­pla­ne­rat och proff­sigt genomfört.

Visst är det kul med den stora upp­slut­ningen som tycks öka år från år och att få möj­lig­he­ten att träffa nya och gamla Lam­bretta­vän­ner, men på något sätt blir det för stort och det gemyt som kan upp­le­vas när kanske 5–600 slu­ter upp och man kan umgås lite mera famil­järt kom­mer nu i skymundan.

Sve­rige repre­sen­te­ra­des även av skå­ne­på­garna Olof, Mamba och Mar­tin som kört mer eller mindre non-stop, tre i fram­sä­tet på ett Nis­san­skåp med tre Lam­bret­tor inknödda där bak.

De var opti­mis­tiska och las­tade ur för att köra och tanka. Efter 7 kilo­me­ter t.o.r och totalt genom­blöta   gav de upp. Min hoj kom ald­rig ner på spansk mark över­hu­vud­ta­get.  Fegt? Kanske. Sno­pet! Ja.

Tänk om väd­ret varit på arran­gö­rer­nas sida. Något värre hade man inte upp­levt här på 42 år!

Ride-out och Servetta-utställning

Lör­da­gens ride-out som star­tade på inner­går­den till ett pam­pigt pro­pa­gan­da­bygge från Fran­ko­ti­den, nu inrym­mande uni­ver­si­tet och konst­hal­lar, där f.ö. en mag­ni­fik utställ­ning av alla olika model­ler av Spanien-tillverkade Lambrettor-Servettor ord­nats av den spanska klub­ben, blev en rätt avsla­gen histo­ria i ösregn med knappt 200 tappra del­ta­gare på två hjul och ytter­li­gare några i bil. Hem­re­san fick kor­tas av då en väg och en bro spo­lats bort av vattenmassorna.

Kata­strof.  Ja, i vart fall för arran­gö­rerna som ändå fick många trös­tens ord av del­ta­garna som ju helt natur­ligt insåg att väd­ret inte låg i arran­gö­rer­nas makt att påverka.

Astu­ri­ens natio­nal­dryck, cider, hade pro­motats kraf­tigt i för­väg. Kanske just där­för tyckte jag inte det mot­sva­rade för­vänt­ning­arna. Gott men inte märk­vär­digt. Dock fick jag i efter­hand lära mig att det skulle ser­ve­ras med lååång stråle mel­lan flaska och glas vil­ket jag alltså missade.

Hem­re­san gick till en bör­jan utmed Atlant­kus­ten och nu blev väd­ret bättre för varje kilo­me­ter vi körde mot öster. Från franska grän­sen drog vi norrut mot Bre­tagne i allt soli­gare och var­mare väder. Några avslu­tande dagar i Frank­rike och i tyska Pfalz gav ändå många posi­tiva intryck av denna resa .

I allt var vi borta i dryga tre vec­kor men kunde ändå göra vår van­liga semester­resa lite senare i Juli. Fast det är ju, som det heter, en helt annan histo­ria. Att slippa känna tids­press och att inte behöva nyttja ordi­na­rie semester­da­gar för en sådan här resa är   ju en av de största för­de­larna med ”lediga mån­da­gar” som vi ju båda åtnju­ter numera.

Irland 2011

Nu är sik­tet inställt på Irland som står som värd för 2011 års Euro­Lam­bretta. Kil­lar­ney på syd­västra delen av ön är målet och tyvärr är det mid­som­mar­hel­gen (24–26 juni) som ryker.

Det finns flera vägar som leder dit över haven.  För­u­tom den klas­siska vägen mel­lan Esb­jerg och Har­wich och sedan någon av fär­jorna till Irland så kan man åka via Roscoff eller Cher­bourg i Frank­rike direkt till Cork eller Ross­lare på Irland.

Mer om detta följer.

Bo Mar­tin

Kom­mande Euro­Lam­bretta arrangemang:

2011             Irland

2012             Bel­gien

2013             Frank­rike

2014             Schweiz

2015             Öster­rike

2016             Tyskland

”På kö” utan ord­nings­följd står sedan Ita­lien, Polen, Por­tu­gal och inte minst Spa­nien som sna­rast vill göra ett nytt för­sök. Denna gång med bättre väder!