Euro-Lambretta Jamboree Düren 1999

Euro-Lambretta Jam­bo­ree Düren
Tyskland 11–13 Juni 1999
Joa­kim, Bo, LCSTHLM

Detta år inbjöd Lam­bretta Club Deutschland till den inter­na­tio­nella Lam­bretta träf­fen. Repre­sen­tan­ter från Lam­bretta club Stock­holm fanns givet­vis på plats för att hålla den svenska fanan högt. Träf­fen hölls i sta­den Düren som lig­ger mel­lan Aachen och Köln nära grän­sen till Bel­gien. Fre­dag den 11 Juni För de scoo­te­ris­ter som redan anlänt på fre­dag för­mid­dag arran­ge­rade värd­klub­ben en liten utflykt med små grup­per till ” Fel­sen­quell” bryg­ge­ri­mu­seum i den pit­to­reska medel­tids­sta­den Mons­chau ca. tre-fyra mil från Düren. Det blev en lång (sam) resa dit, myc­ket bero­ende på en gam­mal C-modell som knappt orkade upp­för stig­ning­arna samt diverse tvär­stopp och tankningar.

Museet var intres­sant, korv och ost­tall­rik ser­ve­ra­des och tyskt öl tap­pa­des upp. Då gui­derna från LCD var tvungna att hämta nästa grupp och Bosse visade sig känna till vägen till­baka till Düren blev det upp till honom att lotsa hem den lilla grup­pen. Med några smärre för­lus­ter ( dock ej den sega C– model­len som uppen­bar­li­gen styrkts av besö­ket på museet och nu pin­nade på bra) så kom den lilla grup­pen åter till Düren på mindre än halva tiden som utre­san tagit. Unge­fär vid denna tid­punkt anlände jag själv med tåget till Düren Hbf var­i­från jag ringde till in klubb­kom­pis för att se om han kunde plocka upp mig. Efter många sig­na­ler sva­rade en halv­stres­sad röst. Det visade sig att Bosse stop­pade hela kolon­nen på cirka 25 scoot­rar för att kunna svara. ( Inser nu att mitt tele­fon­sam­tal var en av anled­ning­arna till att utflyk­ten tog tid)

Efter att ha sam­man­strå­lat med Bosse tog vi oss till fest­om­rå­det som var belä­get på en cam­ping­plats med viss sjö­ut­sikt. Själva tält­om­rå­det var omgär­dat av tätt buskage vil­ket gav en lite instängd känsla men områ­det låg avsi­des från all bebyg­gelse och ris­ken för att fest­lig­he­terna skulle störa någon lyhörd tysk var mini­mal. Chec­kade in vid entrétäl­tet och fick min lilla prylpåse som bestod av mat­ku­ponger för fru­kost, lunch och mid­dag, en plån­bok med tryck och en T-shirt. Cam­pingen bör­jade fyl­las på med tält och scoot­rarna anlände i jämn ström. Fest­plat­sen domi­ne­ra­des av ett stort öltält. För er som inte varit på ett tyskt “run” kan tilläg­gas att detta bru­kar vara stan­dard. Man hyr in ett gigan­tiskt fest­tält som inne­hål­ler bar, dans­golv, scen, mat­sal och ibland även utställ­nings­yta för customshow, allt i ett. Bör­jade med att besöka täl­tets vik­ti­gaste funk­tion för att få en “Pils”. Ölbil­jet­terna köp­tes i en sepa­rat kassa vid täl­ten­trén och kunde lösas in vid baren. Givet­vis var dessa bil­jet­ter i mini­for­mat vil­ket gjorde att man slar­vade bort dom med jämna mel­lan­rum. ( På mor­go­nen hit­tade man givet­vis nämnda bil­jet­ter igen men suget efter öl är inte så stort kloc­kan 07.00)

Utrus­tade med varsin dryck fla­ne­rade Bosse och jag genom områ­det. För­sälj­nings­stånd bör­jade byg­gas upp med ett lite annorlunda och upp­fris­kande utbud än det man är van vid. En firma från Bel­gien ( eller om det nu var Frank­rike?) sålde en mängd fina ori­gi­nal­till­be­hör bl.a. kro­made tut­kå­por, fot­pin­nar och kofång­are. Nytt och begag­nat. Vis­ser­li­gen inte så bil­ligt men myc­ket stil­rent. Ett av Tysklands ledande före­tag inom scoo­ter– och race-innovationer “Scoo­ter Cen­ter Köln ” bjöd på ett lite moder­nare utbud och visade upp en av sina senast ska­pel­ser. En vat­ten­kyld mons­ter­ma­skin med bl.a. alu­mi­ni­um­ram, hyd­rau­lisk broms och kopp­ling samt en 39 mm VHSB Dell´orto för­ga­sare. Upp­mätta 8.400 varv på 4 väx­eln gör att denna maskin, med 52,5 häs­tar, kom­mer upp i en has­tig­het på runda 200 km /h.

De Ita­li­enska åter­för­säl­jare gjorde som man ibland gör i syd­liga län­der när man har något till salu. Man slänger helt sonika ut lite delar på en pre­sen­ning. En maka­ber bland­ning av gamla ros­tiga reserv­de­lar som man med bästa vilja inte kunde finna någon använd­ning för, för­u­tom kanske en sidovagns-upphängning, givet­vis till fan­ta­sipris och där­med ointressant.

Kväl­len kom igång med Ska-band på sce­nen och ölfa­ten töm­des i takt med musi­ken. För att för­ena nytta med nöje for Bosse och jag iväg med repre­sen­tan­ter från de natio­nella Lam­bretta klub­barna till en när­be­lä­gen restau­rang för mer interna diskussioner.

Lör­dag den 12 juni

Klev upp rela­tivt tidigt. Nu var det dags för fru­kost. Denna var myc­ket rik­lig och gav en bra start på dagen. På det fåtal besö­kare som var vakna kunde man obser­vera att en lång scoo­ter­resa i kom­bi­na­tion med stort alko­holin­tag kort därpå, ej är att rekom­men­dera. Framåt för­mid­da­gen bör­jade mol­nen spricka upp och plöts­ligt badade hela fest­om­rå­det i strå­lande sol­sken. Det för Ruhr­om­rå­det så typiska diset för­svann och jac­kor och trö­jor for all värl­dens väg. De natio­nella klub­barna bör­jade nu bygga upp sina för­sälj­nings­stånd och det blev dags att bota­ni­sera bland ännu fler T-shirts, model­ler, pins och div. udda artik­lar. En liten besvi­kelse var att det ej hade tagits fram någon spe­ci­ell pin för årets Jam­bo­ree utan man fick nöja sig med en svart-vit, svår­läs­lig badge som dela­des ut vid entrén. Hit­tade lite intres­santa affi­scher och trö­jor samt gamla ori­gi­nal pins och Bosse fick med sig en myc­ket väl­gjord metall­mo­dell av en DL 200 stre­etra­cer, dyr men fin. Som van­ligt på stora träf­far — dyrt som syn­den, men här­ligt att köpa med sig. Kloc­kan när­made sig elva och ett avspär­rat område bör­jade fyl­las med del­ta­garna för Custom Show. En otro­lig bland­ning av fan­tas­tiskt reno­ve­rade maski­ner rada­des upp. Detta år tyck­tes model­lerna D och Ld vara domi­ne­rande. Detta kan bero på när­he­ten till Frank­rike där bl.a. Ld model­lerna licens­till­ver­ka­des en viss tid. Om man tit­tar noga på fram­sköl­dens emblem så står till­verk­nings­or­ten, sta­den Troyes angi­ven. Vid en snabb titt så kan ursprunget fast­stäl­las genom att jäm­föra “luft­hå­len” på sid­kå­por­nas bakre del. Innocenti-modellerna har som regel ovalt hål med gal­ler, de franska model­lerna har två runda hål bred­vid varann. Till årets träff hade arran­gö­rerna lyc­kats få tag på en upp­så­gad Li serie 3. En av många vis­nings­mo­del­ler som Inno­centi till­ver­kade i mark­nads­fö­ring och utbildningssyfte.

Vid ett-tiden var det så dags för alla del­ta­gare att rulla iväg på den “Stora Utfär­den”. Målet var tänkt att bli “Markt­platz” fram­för det ståt­liga råd­hu­set i Aachen. Men så bara några dagar före eve­ne­manget, kom till­stånds­en­he­ten ( i Tyskland måste man ha till­stånd till det mesta) på, att Lam­bret­tan ju har motor och där­med klas­sas som motor­for­don.… Och på tor­get fram­för råd­hu­set är det abso­lut inte tillå­tet att fram­föra motor­for­don, så det blev tvär­stopp från till­stånds­en­he­ten. Att det sedan på sön­dag hölls poli­tisk debatt med TV-inspelningar och hög­talar­bi­lar mitt på tor­get är ju en helt annan sak (poli­tiska debat­ter är dom vis­ser­li­gen mer kända för, oftast från syd­tyska ölhal­lar!) Utflyk­ten gick nu istäl­let genom ett omväx­lande land­skap, genom små byar och större sam­häl­len till sta­den Nideg­gen, som domi­ne­ras av en impo­ne­rande borg högt ovan den kring­lig­gande bebyg­gel­sen. Här blev det glass– och dric­ka­paus dock ingen slotts­vis­ning eller andra kul­tu­rella övninga

Då Bosse mis­sat star­ten för den gemen­samma utfär­den från Düren, fick han nu leva upp till sitt, av det Ita­li­enska gänget givna nam­net, “Diablo Rosso”. Som gam­mal van kart­lä­sare lyc­ka­des han efter bara några mils ivrigt gasande hinna upp kor­te­gen, köra förbi, och klara av bedrif­ten att komma först in på slottspar­ke­ringen. ” Hade ju lik­som tem­pot i krop­pen” som den röda djä­vu­len senare för­kla­rade sitt till­tag med. (Bosse kör med röd hjälm, rött skinn­ställ och gasar på en röd 200) Hem­fär­den var avkla­rad på en halv­timma och hela utfär­den led­des av en grön/vit polis­bil med blå­ljus och tid­vis påsla­gen siren. Poli­sen diri­ge­rade skick­ligt några av värd­klub­bens funk­tio­nä­rer att stoppa annan tra­fik i större kors­ningar. Dom for som skott­spo­lar och det hela sköt­tes med stor pre­ci­sion och ver­kade väl inö­vat — vil­ket det inte var !

Kväl­lens “gala­mid­dag” avåts i god stäm­ning och före­gicks av en lott­ning om i vil­ken ord­ning de olika län­der­nas del­ta­gare skulle få hämta sin mat, vil­ket gjorde att det hela flöt myc­ket smi­digt. “Ord­nung muss sein” som tys­ken säger. Där­ef­ter fort­satte det hela med pris­ut­del­ning i klas­ser som: kört längst (Rom), att vara äldst (Bosse?), störste entu­si­as­ten (Bosse igen?) snyg­gaste scoo­ter etc. Häls­ningar och artig­he­ter från del­ta­gande natio­ner utbyt­tes. Från Sve­rige gav vi värd­klub­ben en liten häls­ning i form av en älg. Givet­vis en något för­mins­kad ver­sion. Tys­kar­nas älg­fix­e­ring har ju stärkts en hel del efter det kända älg­testet som vi utsatte deras Mer­ce­des för. Sedan blev det full fart på dans­gol­vet och party in på småtimmarna.

Sön­dag den 13 Juni

Sön­da­gens övningar i form av utan­non­se­rad gymk­hana blev ald­rig av. Det var först lite olika bud om när det skulle dra igång och många dröjde sig kvar. Andra pac­kade tidigt och bröt upp, var­för luf­ten på något vis bara gick ur det hela. Synd.

Hel­hets­in­tryc­ket blir ändå fullt god­känt. Ett lugnt och avstres­sat arrange­mang som genom­för­des i vart fall till största delen enligt pro­gram­met. Något del­ta­gar­re­kord blev det inte, dock ger även fyra­hundra Lam­bret­tor, som kic­kar igång sam­ti­digt för att dra iväg på utflykt ett mas­sivt, i två­takts­rök inhöljt intryck. Nästa års Euro-Lambretta blir säkert en rik­tig höj­dare när Eng­els­män­nen står för ett fyra dagars eve­ne­mang bara fem mil från Newcastle. För oss svens­kar oför­skämt nära då vi har en direkt­färja från Göte­borg. Då ni!